Samma grund, dvs honung och vatten i samma proportioner, som Mjödner. Men denna gången la vi i ett kilo hallonpuré och använde en annan jäst. Resultatet av ny jäst, denna gången Champagnejäst (EC-1118), gjorde att allt socker jäste ut och vi landade på 17 stadiga procent.
Man kan lugnt säga att de extra procenten inte tillförde något positivt, i alla fall inte än så länge. Det smakar rejält spritigt, och utan någon restsötma var det inte mycket trevligt av honungen kvar heller.
För att ”rädda” drycken tillsattes ett halvt kilo honung innan flaskningen, vilket ändå gjorde lite positivt för smaken. Frågan är nu om det gottar till sig med lagring, eller om det får bli bas i någon juldrink.